Mitt namn är Carina Sjöblom och jag har alltid haft ett mycket stort intresse för djur. Jag har haft mest under åren. Det började med min mammas strävhåriga tax (Tusse), som fanns redan när jag föddes. Mitt första egna djur, fick jag när jag var 9 år gammal, ett marsvin som hette "Mara". Och efter henne har jag haft det mesta i smådjurs väg, fåglar, råttor, möss och hamstrar. Födde upp katter i liten skala i ett par år i början av 90-talet.
Jag och min sambo köpte vår första hund 1989, en Shih-Tzu som hette Joy's Independent Lady, Laizy kom från Joy's kennel. Vi visade henne på utställningar en hel del ett par år med goda resultat, men hon tröttnade och släpade svansen efter sig så vi slutade ställa ut henne. Hon vart väldigt svartsjuk när våra söner kom till världen så hon flyttade hem till min mamma 1995 och bodde där resten av sitt liv.
Laizy dog 2005-02-10, 15 år och 8 månader gamla.
Vi hade två dobermanns, födda 1990 och 1991, Atengaflu Black-Otto och Atengaflu's Black-Ronja. Ronja var vi tvungna att omplacera när vår äldsta son föddes 1994, eftersom hon var så aktiv hade jag inte en chans att kunna aktivera henne med en nyfödd. Men Otto blev kvar tills han dog 1997 av hjärtsvikt. Otto hade mycket problem med sina knän och rygg så han levde ett lugnt liv i koppel. Han kunde inte springa lös så mycket eftersom han då fick smärta i knäna. Men trots alla krämpor som han hade, var han en helt fantastisk hund, den snällaste som någonsin har funnits på denna jord. Våra söner kunde göra vad som helst med honom och han bara njöt av uppmärksamheten. Och de gånger han tröttnade, så han gick bara ut i ett annat rum.
1999 ringde en av min sambos gamla klasskamrat och frågade om vi skulle vilja ta över en rottweiler hane som hon hade räddat från avlivning. Och så hamnade Rottweilern Bruno i våra händer.
Han arbetade i det militära F-16. När hans förare slutade blev Bruno så deprimerad att han gick ner 20 kilo i vikt. Hans sköldkörtel sa upp sig och han fick en kronisk brist på levaxin. Militären vill inte ha en hund som är kroniskt sjuk och inte vill arbeta längre, så han skulle avlivas. Det fick vår vän höra så hon tog över honom. Men hon hade tikar som skulle gå i avel och ville inte ha en hane hemma.
Bruno dog 2006-01-18, han vart 11 år och 6 månader
Själv har jag alltid föredragit mindre hundar, så 2001 kom Tropical Heat Gin Fizz, Betty, till oss. Jag köpte henne från Tropical Heat kennel, där hon hade fått två kullar. Och med henne var jag förälskad i rasen chihuahua och tanken på avel föddes. 2002 föddes vår första chihuahua kull, jag har sammanlagt haft 15 chihuahua kullar. Jag kommer inte föda upp chihuahua i framtiden, rasen är för osund för mig. Men jag kommer med stort intresse följa mina chihuahua valpar runt om i världen och deras framgångar och levene.
2005 hade jag äran att få köpa ut Twiggy (italienska vinthund), Dervish Smile I Vogue, från Dan Grönlund, Dervish kennel. Twiggy var då 8 månader gammal och hade ställts ut med BIR-valp resultat. Jag visade henne en hel del tills hon fick sitt Championat och tog alla CACIB hon behöver här i Sverige. Sen har hon vilat från utställningar och fick en kull valpar. Jag sparade en dotter från den kullen, Chininas Quanitiy Girl, vilken i sin tur rivstartade sin utställnings karriär med BIS-valp placering på Italienarspecialen! Twiggy är numera pensionär och lever sitt liv hos min mamma i Norrtälje skärgård. Men hennes arv går vidare i döttrar och barnbarn som jag fortsätter att avla på.
2007 träffade jag min första Cirneco dell'Etna och jag blev förälskad, den rasen måste jag ha! Jag har alltid älskat farao hundar, men de är för stora och livliga för min smak. Så jag kom i kontakt med Bresars kennel och lämnade in intresseanmälan på en tikvalp och fick köpa Sicilly, Cicciolina Dei Bresars. Och i väntar på att hon skulle komma till Sverige fick jag ett samtal om en 2-årig tik som skulle omplaceras. Och så kom Saga, Are But Not's Fable N' Fairytale, in i vårt gäng. Saga var efter 5 utställningar klar svensk Champion. Saga födde 2009 vår första Cirneco dell'Etna kull.
